En sorgens dag
Dagen har spenderats i ovisshet. Oviss om att världens bästa hade beslutat sig för att lägga skridskorna på hyllan. Efter 8 säsongers försök att få spela det spel han älskar. 25 operationer senare är han klar. Jag är inte det minsta ledsen över att han äntligen får släppa hockeyn efter alla dessa försök att ta sig tillbaks till toppen, det jag får mest ont i hjärtat av är sättet han tvingas göra det på. Att han inte får avsluta på sitt egna sätt får mig att sitta här med tårar i ögonen och en klump i magen. Han ville inget annat än att avsluta på topp men det gick inte. Han kommer föralltid att vara den bästa hockeyspelaren som sverige har producerat. Jag är övertygad om att ingen någonsin kommer kunna ta ifrån honom titeln som sveriges bästa hockeyspelare genom tiderna. Att han saknar ett SM-guld har alltid fått mig att tro på ännu en comeback i modo men det är över nu. Det finns ingen som jag hade önskat ett sm-guld så mycket som denna man. Men det är med fantastiska minnen som jag tvingas inse att det inte blir fler försök. Hela lockout-säsongen i kedja tillsammans med Weinhandl, dom var ju iprincip oantastbara. Straffen i lillehammer som har gått på repris många gånger. Comebacken i modo -09 med ledningsmålet där jag själv var på plats och kanppt trodde mina ögon. Några av de underbaraste minnen som denna hockeyspelar har skänkt till det svenska folket. Han kommer föralltid att vara den största, det kan ingen ändra på. Se och njut.
Kommentarer
Trackback
